EN DAG PÅ KUMMELHOLMEN #6
Stina Persson
En stor gipsform placerad direkt på golvet – som ett avtryck snarare än en kropp.
Skulpturen uppstår ur ett inre rum, där formen först existerar som ett hålrum innan den tar fysisk gestalt.
Stina Perssons skulpturala arbete rör sig i gränslandet mellan det figurativa och det abstrakta. Hennes verk uppstår ofta i spänningsfältet mellan positiv och negativ form – mellan det som är och det som saknas.
I arbetet med denna skulptur utgår hon från ett arkeologiskt fynd: två grottlejonungar som hittades vid en flodbank i Sibirien. De var välbevarade och antogs först vara syskon, men analyser visade att det skiljde 15 000 år mellan deras liv.
Denna förskjutning i tid blir en central utgångspunkt. I skulpturen sammanförs två kroppar – de fogas samman men bryts också isär. Verket rör sig mellan närvaro och frånvaro, mellan fysisk kontakt och avstånd, både i rummet och i tiden.
Persson arbetar genom att vända formen inifrån och ut. Hon skulpterar ofta i negativ form i lera och gjuter därefter hålrummet i gips. Formen uppstår alltså inte genom att byggas upp, utan genom att det som saknas får bli det som syns.
Detta arbetssätt innebär att skulpturen på ett sätt existerar innan den blir synlig – som ett inre rum. Ett vridbart, gränslöst utrymme där upp och ner ännu inte är bestämt.
I den här skulpturen är skalan större än i tidigare arbeten, och processen har varit mer utdragen och motståndsfylld. Till skillnad från tidigare arbeten har formen inte uppstått i en enda rörelse, utan arbetats fram över tid – med en större grad av kontroll och motstånd i relation till materialet.
"Jag arbetar mycket i materialet, ofta i gips och lera. Jag försöker vända saker in och ut – att leta inuti formen, bortanför ögat.
Genom att gräva i leran och tänka formen som ett hålrum översätter jag en rörelse med handen, som sedan gjuts i gips. Skulpturen har på så sätt ett eget rum, redan innan den finns.
I den här processen har det varit viktigt att tillåta formen att vara öppen – att den rymmer flera möjliga tillstånd. Tidigare har det varit centralt för mig att verket innehåller olika alternativ, men i det här arbetet har något förändrats.
Jag har arbetat med två kroppar – sammanfogat dem och samtidigt brutit dem isär. Frågan har varit hur de förhåller sig till varandra, både i det rum där de en gång fanns och i det utdragna rum som är tid."
Stina Persson (född 1983) har en MFA från Umeå Konsthögskola. Hon är baserad i Stockholm och deltar hösten 2025 i IASPIS residensprogram.
foto Johan Österholm
foto Torbjörn Johansson
foto Torbjörn Johansson
Om En dag på Kummelholmen
En dag på Kummelholmen är en serie temporära utställningar där konst möter platsen under en begränsad tid.
Varje tillfälle formas av konstnären och rummet – ofta i direkt respons på situationen.
Formatet möjliggör snabba förskjutningar och en intensiv närvaro, där verken både uppstår och försvinner
