Kummelholmen

En dag på kummelholmen #3 David von Bahr installation Anthony Linell tonsättning

David von Bahrs konstnärliga praktik är djupt förankrad i omedelbarhet, instinkt och en fysisk närvaro i måleriet. Genom att avstå från skisser och förstudier låter han verket växa fram organiskt i en rå och improviserad process. Denna omedelbarhet speglar en filosofi som värdesätter spontanitet samtidigt som den vilar på en underliggande struktur – skapad genom självvalda ramar som balanserar frihet med intention.

En central aspekt av von Bahrs metod är samspelet mellan abstrakta former, färgfält och dynamiska penseldrag. Dessa element placeras inte godtyckligt, utan organiseras inom en intuitiv struktur där konstnären strävar efter både effektivitet och tillfredsställelse. Hans process beskrivs som en dans – lika mycket en rörelse som en komposition. Hans dukars storlek, medvetet anpassad till den mänskliga skalan, förstärker denna fysiska närvaro och gör måleriet till en fullständigt uppslukande upplevelse. Denna fysiska dimension sträcker sig också bortom själva skapandet och in i betraktarens upplevelse, där målningarna blir aktiva deltagare i sin egen reception.

Utöver den gestuella intensiteten förstärker von Bahrs materialval och motiv rörelsens tematik. Genom att spraya och dra ut färg fångar han den kinetiska energin i måleriprocessen och bevarar spåren av kraft och rörelse i den slutliga kompositionen. Dessa expressiva utbrott förädlas och omorganiseras sedan, vilket resulterar i ett lager på lager-måleri där spontanitet och sammanhang balanseras.

Ett av von Bahrs större verk, 3 x 4 meter, utförs nu specifikt för En dag på Kummelholmen #3, exemplifierar hans energiska och uppslukande arbetsmetod. Svart sprayfärg kommer att dominerar duken i svepande gester som uttrycker både intensitet och kraft. Ytan vibrerar av rörelse – markerad av dynamiska stråk, spridda stänk och utdragna pigment som bär spår av den fysiska handlingen. Samspelet mellan kontrollerat kaos och medveten komposition gör att målningen pulserar av rå energi samtidigt som den behåller en intuitiv struktur. Verkets storlek inbjuder betraktaren att komma nära, att uppslukas av de virvlande formerna och den frenetiska rörelsen. Som i alla von Bahrs verk blir målningen både ett dokument av handlingen och en aktiv aktör i dialogen mellan konstnär, verk och betraktare.

Von Bahrs praktik ekar av modernistiska traditioner, särskilt action painting och abstrakt expressionism. Men hans arbete är mer än en historisk referens – det bygger vidare på dessa influenser genom att integrera samtida sensibiliteter som betonar konstens upplevelsebaserade natur. Hans metod präglas av en djup respekt för den skapande processen, där varje verk är både ett spår av sitt tillblivande och en kanal för dialog mellan konstnär, konstverk och publik. Genom att förena det fysiska och det konceptuella skapar von Bahr en stil som är både djupt personlig och universellt engagerande.

David von Bahr är nu även aktuell på SBG i Stockholm. (https://steinslandberliner.com/)

Anthony Linell

Det imponerande utbudet av djupgående verk som Anthony Linell har skapat är en kraft att räkna med. Från hans första släpp som Abdulla Rashim på det egna skivbolaget med samma namn, till hans senare produktioner under sitt eget namn, har han konsekvent visat en kompromisslös vision. Genom att förädla technons grundläggande principer till en personlig estetik skapar han musik med en obestridlig styrka och precision.

Tillsammans med Varg (Jonas Rönnberg) driver Linell det Stockholmsbaserade skivbolaget Northern Electronics, där han undviker traditionella sätt att söka uppmärksamhet. Bolaget presenterar musiken exakt som den är – utan överflödiga distraktioner. Genom att skapa en egen, distinkt plattform signalerar Linell att hans konstnärliga uttryck inte anpassas för publikens bekvämlighet. Istället skalas technons välbekanta former ner till sitt pulserande hjärta, där lyssnarens upplevelse blir en intuitiv reaktion snarare än ett medvetet val. Ju mer naket detta uttryck blir, desto kallare och råare känns det – och det är i dessa extrema uttryck som Linells rytmiska skärpa träffar som hårdast.

Live framträder hans musik som ett elektrifierande slag utifrån; som DJ är han en skuggfigur som förföljer publiken genom mörkret. Hans relativt begränsade katalog inom technon lyfts fram och förstärks, samtidigt som hans övriga projekt suddar ut gränserna. Under namnet Lundin Oil utforskar han gränslandet mellan noise och experimentell musik, och i samarbetet med Varg som Ulwhedar är dessa drag ännu tydligare.

Genom att medvetet röra sig mellan technons värld och den experimentella elektroniska musiken skapar Linell en unik väg, där han samlar och förenar kompromisslösa estetiska idéer från båda sidor. Det är denna kombination av konstnärlig integritet och kompromisslös vision som har gett honom global uppmärksamhet – hur lite han än själv har eftersträvat den.

David von Bahr

David von Bahr’s artistic practice is deeply rooted in directness, instinct, and physical engagement with the canvas. By forgoing drafts or preliminary sketches, he embraces a raw, improvisational approach that allows his work to take shape organically. This immediacy reflects a philosophy that values spontaneity while maintaining an underlying structure, enabled by self-imposed guidelines that balance freedom with intentionality.

A key aspect of von Bahr’s method is the interplay between abstract forms, color blocks, and dynamic brushstrokes. These elements are not placed arbitrarily but are instead arranged within an intuitive framework shaped by the artist’s pursuit of efficiency and satisfaction. His process, described as a dance, is as much about movement as it is about composition. The scale of his canvases—deliberately human-sized—further amplifies this sense of physicality, turning the act of painting into a fully immersive experience. This physical engagement extends beyond creation to how the artwork interacts with the observer, making the paintings active participants in their own reception.

Beyond the gestural intensity of his technique, von Bahr’s choice of mediums and motifs reinforces the theme of movement. The application of sprayed and dragged paint captures the kinetic energy of its making, preserving the traces of force and motion in the final composition. These expressive bursts are then refined and reorganized, resulting in layered imagery that balances spontaneity with cohesion.

One of von Bahr’s large-scale works, measuring 3x4 meters, is now being created specifically for *En dag på Kummelholmen #3. exemplifies his energetic and immersive approach. Black spray paint dominates the canvas, applied in sweeping gestures that convey urgency and force. The surface is alive with motion, marked by dynamic streaks, scattered splatters, and dragged pigments that echo the physicality of its creation. The interplay between controlled chaos and deliberate composition allows the painting to pulse with raw energy while maintaining an intuitive structure. The sheer scale of the work invites the viewer to step closer, becoming enveloped in the swirling forms and frenetic movements. As with all of von Bahr’s paintings, this piece stands as both a record of action and an active participant in the dialogue between artist, artwork, and observer.

Von Bahr’s practice resonates with modernist traditions, particularly action painting and abstract expressionism. However, his work does not simply echo these historical influences but instead builds upon them, integrating contemporary sensibilities that emphasize the experiential nature of art. His approach reflects a reverence for the creative process, where each piece is both a record of its making and a conduit for dialogue between artist, artwork, and viewer. By embracing both the physical and conceptual aspects of painting, von Bahr establishes a style that is both deeply personal and universally engaging.

David von Bahr is now also featured at SBG in Stockholm. (https://steinslandberliner.com/)

Anthony Linell

The cohesive array of depth charged devices that Anthony Linell has produced is formidable. From his opening statements as Abdulla Rashim on his early label of the same name, right through to his recent work that puts his aliases aside, there is a robust and rigorous intent that compounds the elemental strategies of techno's models to apprehend his singular vision.

Presiding over Stockholm's Northern Electronics label with Varg (Jonas Rönnberg), Linell dispenses with mechanisms of attention on all fronts. Marked by an indefatigable self-reliance, the label presents exactly what it means to display, and no more. Carving an idiosyncratic platform for his music is as great of a warning as there could be that Linell's leveraging little toward the benefit of the audience. By his measure, the familiarity and comfort of contemporary techno is stripped back to its rushing heart, the senses left tailgating the strobe in a fit of intuition over decision. The greater this is exposed the colder it gets, and its in these extremes that Linell's caustic rhythmic precision hits. Live, it comes off as a galvanizing strike from the outside; analysing the room as a DJ, it's a case of being pursued through the dark.

Just as the brevity of Linell's output in the eyes of techno is exalted as it is brought into focus, the background to this blurs as you start to decipher his other projects. Lundin Oil skirts the fringes of noise and experimental music, and in collaboration with Varg as Ulwhedar, this is perhaps even more pronounced.

Purposively ricocheting between the techno world and experimental electronic music, Linell forges a distinct passage that gathers the aesthetically uncompromising motifs and missions from across this spectrum. It's this combination and resolve that's brought Linell to the world's attention, however little that attention has been solicited.

Torbjörn Johansson Kummelholmen

En dag på Kummelholmen #2

en Performancedag curerad av Heidi Edström.

"Med sin monumentala tomhet och råa arkitektur är Kummelholmen en plats som i sig själv blir en aktiv medspelare i varje verk som visas. Den långa efterklangen i konsthallen gör även att ljudet får en påtaglig närvaro som sträcker ut sig och förändras genom rummet på ett nästan skulpturalt sätt. Dagens performanceprogram samlar därför konstnärer som på olika sätt intresserat sig för mötet mellan kropp och rum och det som ekar däremellan. Det blir både lekfullt och tungt på samma gång, där existentiella frågor om mening, död och det okända möter inslag av absurdism som punkteras av en stilla undran över tystnadens roll i allt brus."
/ Heidi Edström

En dag på Kummelholmen #1

Bella Rune –

Under ”En dag på Kummelholmen #1” kommer Bella Rune bokstavligen och metaforiskt packa upp sina skulpturer och utforska de kopplingar och associationer som hennes skulpturala arbete och verkens relation till platsen triggar. 

Aktivering av olika slag sker varje heltimme.

Bella Rune beskriver sitt konstnärskap

”Mitt arbete utforskar det sensuella och konceptuella i rumsliga och materiella relationer. Jag är djupt fascinerad av hur textila tekniker – som vävning, flätning och broderi – kan översättas till andra material och medier. Genom att expandera textillogikens språk bortom dess traditionella ramar skapar jag skulpturer och installationer som utmanar våra föreställningar om materialitet, kropp och närvaro.

I min konst möts det handgjorda och det digitala, det intima och det offentliga. Jag arbetar ofta med tredimensionella objekt som förändras beroende på betraktarens rörelse och perspektiv. Den dynamiska dialogen mellan verket, rummet och människan är central – mina verk är inte bara objekt att betrakta utan också fysiska erfarenheter som uppmanar till en aktiv interaktion.

Jag inspireras av vardagens taktila poesi och de osynliga trådar som binder oss samman – socialt, kulturellt och emotionellt. Mina verk är en lek med gränser: mellan material och immaterialitet, mellan kroppen och omgivningen, mellan hantverk och teknologi. I dessa gränsland finner jag plats för det oväntade, det intuitiva och det subversiva.

För mig är konst en möjlighet att väva nya berättelser om vår tid, vår plats och vår mänsklighet.”


During “One Day at Kummelholmen #1,” Bella Rune will literally and metaphorically unpack her sculptures and explore the connections and associations that her sculptural work and its relation to the site trigger.

Activation of various types takes place every full hour.

Bella Rune describes her artistic practice

“My work explores spatial and material relationships' sensual and conceptual aspects. I am deeply fascinated by how textile techniques—such as weaving, braiding, and embroidery—can be translated into other materials and media. Expanding the language of textile logic beyond its traditional boundaries, I create sculptures and installations that challenge our perceptions of materiality, the body, and presence.

In my art, the handmade meets the digital, the intimate intersects with the public. I often work with three-dimensional objects that change depending on the viewer’s movement and perspective. The dynamic dialogue between the artwork, the space, and the individual is central—my pieces are not merely objects to observe but physical experiences that invite active interaction.

I draw inspiration from the tactile poetry of everyday life and the invisible threads that bind us together—socially, culturally, and emotionally. My work plays with boundaries: between material and immaterial, between the body and its surroundings, and between craft and technology. It is within these borderlands that I find space for the unexpected, the intuitive, and the subversive.”

For me, art is an opportunity to weave new narratives about our time, our place, and our humanity.

En dag på Kummelholmen är en serie temporära utställningar där konst möter Kummmelholmens unika miljö. Varje utställning varar en dag och bjuder in konstnärer att visa plats-specifika verk eller performance som existerar här och nu.

Projektets mål är att skapa en plattform för konstnärliga experiment och utforskande och belysa en konstnärs aktuella frågeställningar och process. Detta format tillåter snabba reaktioner på vår samtid och gör varje tillfälle unikt. Publiken bjuds in till en intensiv och kortvarig konstupplevelse där verk och performance utmanar traditionella konstformat.

Formatet bjuder in till experiment och innovation och den flyktiga och temporära karaktären kan spegla samtidens diskussioner om förändring, osäkerhet och vara snabb reaktion på samhällshändelser.

"en Dag på Kummelholmen” erbjuder en plattform för konstnärliga experiment och riktar sig till en bred publik och strävar efter att engagera både den lokala befolkningen, en nationell och en internationell publik.

A Day at Kummelholmen is a series of temporary exhibitions where art engages with Kummelholmen’s unique environment. Each exhibition lasts one day, inviting artists to showcase site-specific works or performances created for the present moment. The project aims to establish a platform for artistic experimentation and exploration, highlighting the artist’s current questions and processes. This format enables quick responses to contemporary issues, making each occasion distinctive. The audience is invited to an intense, ephemeral art experience where works and performances challenge traditional art formats. The series promotes innovation and experimentation, with its transient and temporary nature reflecting contemporary discussions about change, uncertainty, and swift societal reactions. A Day at Kummelholmen provides a platform for artistic experimentation, appealing to a wide audience and striving to engage local residents and national and international visitors.

Torbjörn Johansson, Kummelholmen

Dror Feiler, Att tända en sten

Utställningen Att tända en sten väver samman nuet med en tidsrymd av något som flytt och fångats in – med ljud- och ljusinstallationer, speldosor, musikmaskiner, klockor, performativ mekanik, videoverk, och live-konserter. Ett miniuniversum där det brutala sentimentala konceptet kan ta plats: kugge för kugge, hål för hål, gnista för gnista, ljud eller tystnad, av eller på. I en bunker av trots och tröst.

Utställningens sista helg.

fre 27 okt öppet 13-17

lö 28 okt öppet 13-20 kl 18 – konsert Arkestra

sö 29 okt öppet 13-17 kl 15 – Finnisage. Dror Feiler framför sin solo komposition LAMENT Nr. X

Utställningen öppnar 7 okt kl 13 – 20

Öppettider fredag- söndag 13-17

kl 18 – Konsert med The Too Much Too Soon Orchestra

Under öppningen blir det release av Dror Feilers 10 CD x 2-boxar.

Att tända en sten

En sten är ett fast material som inte har de rätta egenskaperna för att brinna. Att tända en sten syftar med andra ord på en i princip omöjlighet, som att få något att hända trots att det inte finns någon uppenbar möjlighet till framgång.

I den judiska mystikens kabbalistiska skapelsemyt var det ordnandet som fick kärilarna att brista och spränga ljuset (Shevirat Ha Kelim) och ”lagandet”, uppsökandet av det sprängda och trasiga, livets mening. Så är också ofullkomligheten och livet som konsten tar spjärn mot, som att det som ser ut att vara helt är osant. För Dror Feiler innebär detta en politisk, filosofisk och konstnärlig aktivistisk hållning.

Dror Feiler är verksam som musiker, tonsättare, konstnär/TEGEN2-grundare/medarbetare och politisk aktivist. Han kom till Sverige från Israel för exakt 50 år sen. Hans musikaliska/konstnärliga verksamhet, med improviserad och skriven musik, samt utställningar sträcker sig över hela världen. I sina kompositioner, konserter och konst pendlar han mellan det kontrollerbara/okontrollerbara, noterade/improviserade och digitala/analoga, interpolerat med konkreta ljud från sopbilar, brutna kvistar, tryckluftsborrar, fågelkvitter, motorsågar och symaskiner.

”…Konstnären som outsider exemplifieras bäst av exilens/utanförskapets villkor: att aldrig kunna anpassa sig fullt ut, att alltid känna sig utanför den förtroliga, välbekanta värld som bebos av de infödda. För konstnären innebär exilen/utanförskapet i denna metafysiska bemärkelse rastlöshet, rörelse, att ständigt bringas ur fattningen och bringa andra ur fattningen. Man kan inte återvända till en tidigare, kanske stabilare tillvaro där hemma, och man kan heller aldrig riktigt nå fram och komma till ro i sitt nya hem och sin nya tillvaro…”  Edward Said,."Den intellektuelles ansvar", Bonnier Alba 1995

Utställningen är kuraterad av Gunilla Sköld Feiler

Under utställningens fyra helger kommer live-musik och noise interpolera med utställningens ljus- och ljudlandskap.

7 okt kl 18 – The Too Much Too Soon Orchestra: Tommy Björk (slagverk), Dror Feiler (rörblås & live elektronik), Mats Lindström (live elektronik), Sören Runof (el. gitarr & live elektronik), Kasper T.  Toeplitz (el. bas & live elektronik)

14 okt kl 18 – Anna Lindal (fiol) & Eva Lindal (fiol) framför musik av Dror Feiler

20 okt kl 18 – Konsert/performance med saxofonisten Mats Gustavsson, poeten Johan Jönsson och Dror Feiler.

28 okt kl 18 – Arkestra

Öppet 13-20

29 okt kl 15 – Finnisage. Dror Feiler framför sin solo komposition LAMENT Nr. X

Om Dror Feiler

Dror Feiler har spelat med orkestrar och ensembler i Sverige, Ryssland, Jugoslavien, Serbien, Bosnien, Kroatien, Storbritannien, Belgien, Danmark, Finland, Vitryssland, Litauen, Lettland, Österrike, Schweiz, Frankrike, Israel, Palestina, Sydafrika, Nederländerna, Ungern, Norge, Tyskland, Japan, Colombia, Mexiko, USA, Brasilien och Argentina.

Han har komponerat musik för Ensemble Modern, Klangforum Wien, Hessischer Rundfunk, Bayerischer Rundfunk Symphony, BBC Scottish Symphony Orchestra, Neo, Krommata Percussion Ensemble, Kwartludium, Ascolta, Contrechamps, Ensemble New Music Tallinn, Vertixsonora, Stavanger symfoniorkester, Grekiska radioorkestern och Black Page Orchestra (Wien).

Dror Feilers musik har bl.a. framförts vid Stockholm New Music Festival, Donaueschingen Musiktage, Huddersfield musikfestival, Wien Modern, Tectonics Festival, Musikprotokoll, Svensk Musikvår och Steirischer Herbst.

Grundare av improvisationsgruppen LOKOMOTIV KONKRET (1976). Grundare och konstnärlig ledare för THE TOO MUCH TOO SOON ORCHESTRA (1983).

Erik Bünger, The Mime and The Ape

Audiorama hälsar er varmt välkomna till invigningen av Erik Büngers nya audiovisuella installationsverk The Mime and The Ape

Premiär Lördag 27 maj 2023, kl 12:00–18:00, 27/5–11/6

Audioramas konstnärliga ledare Magnus Bunnskog invigningstalar kl 13:00.

Konstnären Erik Bünger är på plats.

Efter invigningen visas verket fredag–söndag kl 12:00–18:00 fram till söndag 11 juni. Fri entré.

Om konstnären

Erik Bünger (f. 1976) är en internationellt verksam, svensk konstnär, författare och tonsättare som i sitt arbete undersöker den mänskliga rösten och dess osäkra position i skärningspunkten mellan språk och kropp. Hans föreställningar, videor och kompositioner har presenterats på Centre Pompidou i Paris, Wellcome Collection i London, Lincoln Center i New York, KW i Berlin, ACCA i Melbourne, Curitiba-biennalen i Brasilien och Art Encounters-biennalen i Timisoara. Under 2022 var han kurator för Impakt-festivalen i Utrecht tillsammans med Florian Wüst. Han har för närvarande en forskartjänst vid Universität für Angewandte Kunst i Wien, där han leder en grupp konstnärer i en undersökning av begreppet ”voice-over”.

Om verket

I Det Våras för Stumfilmen (1976) ringer en filmregissör upp Marcel Marceau för att be honom medverka i en stumfilm. I en film som i övrigt saknar tal, lyfter den världsberömde mimaren luren och skriker ”Nej!”. Trettiofem år senare upprepar chimpansen Caesar samma trick i Rise of the Planet of the Apes (2011). Plötsligt sliter han elpistolen ur händerna på sin mänsklige fångvaktare och skriker ”Nej!”. Erik Büngers nya audiovisuella installation återvänder igen och igen till dessa båda scener. En berättarröst uppmanar oss att betrakta dem som två ursprungsberättelser. Om en scen tar oss tillbaka till ljudfilmens ursprung, tar den andra oss tillbaka till det mänskliga språkets ursprung. Med hjälp av de två scenerna vävs en vindlande historia om språkets oförmåga att gestalta sin egen uppkomst.

Kontakt Audiorama

Magnus Bunnskog, konstnärlig ledare

magnus.bunnskog@audiorama.se

Pressbilder

Stillbild ur Erik Büngers audiovisuella installationsverk The Mime and The Ape (2023).

Erik Bünger. Foto: ©Bartosz Gorka.

Länkar

https://www.audiorama.se/events/2023/erik-bunger-kummelholmen

https://www.erikbunger.com/

https://www.audiorama.se/about

http://kummelholmen.se/om-oss

–

Audiorama initierar och driver projekt med inriktning på samtida ljudkonst, hörspel och

elektroakustisk musik. Med bas på Skeppsholmen uppsöker vi hela landet med vår verksamhet.

Läs mer om oss på www.audiorama.se och följ oss i sociala medier: @audioramasweden.

EGILL Sæbjörnsson, Object Species, Sculptures

9 APRIL-15 MAJ 2022

Egill Sæbjörnsson ¨ Object Species, Sculptures ¨ 9 april - 15 maj “

Object Species, Sculptures” av Egill Sæbjörnsson består av installationer med nyproducerade objekt/skulpturer, animerade projektioner, självgenererande videoprojektioner och ljud. I en tidsålder av sammansmältning av digitala och fysiska verkligheter, som vi upplever via våra mobiltelefoner, på internet, i ändlösa chattar på messengerprogram och annan interaktivitet på internet, kan vi kanske prata om en ny era. Skulpturerna som till en början ser ut som vanliga skulpturer får nya dimensioner genom att tillföra projektioner. Vi får se fysiska och digitala verkligheter smälta samman framför oss när videoanimationer mappas på skulpturerna. Egill Sæbjörnsson, Island (f. 1973), är en gränsöverskridande konstnär som använder teknik som en förlängning av måleri och skulptur, till exempel genom att kombinera verkliga föremål och projicerade illusioner med ljud, musik och performance. I sin föreläsning Performance Object Species på Hamburger Bahnhof - museum für Gegenwart i Berlin i höstas förklarade han sitt koncept med att konst är en art som existerar tillsammans med människor. I det nya verket för Kummelholmen ges skulpturer levande egenskaper genom projektionerna. Deras föränderliga ytor uppmärksammar deras natur som art. Skulpturer har utvecklats från enkla föremål i naturen, och med hanteringen av människor har en utveckling av konstföremål som kallas skulpturer utvecklats och i gengäld har dessa föremål påverkat människans utveckling. Egill Sæbjörnsson har arbetat med sammanslagningar av datorbaserade verk i sina verk sedan mitten av 1990-talet, och sedan dess behandlat virtuell verklighet och konstens existens i det digitala rummet. I en tillfällig konstutställning 9 april - 15 maj, i samarbete med Stockholm Art i Vårbergs Centrum, belyses ett föremål av en videoprojektion ovanpå entrén till Vårbergs loppmarknad. "The Leaking Sculpture" är cirka 2 meter hög och projektionen är animerad för hand. Ytan på föremålet förändras som om det läcker eller rinner ner och smälter. Ett parallellt film- och performanceprojekt genomförs av Egill på Moderna Museet den 29 april, ett fjärde objekt i utställningsserien är en presentation av Egill Sæbjörnssons mindre verk på nyöppnade Andys Gallery som öppnar den 28 april.

Egill Sæbjörnsson ¨ Object Species, Sculptures ¨ April 9 - May 15

“Object Species, Sculptures” by Egill Sæbjörnsson consists of new installation works, using objects, sculptures, animated projections, self-generative video projections, and sound. In the age of fusion of digital and physical realities, that we experience through our mobile phones, on the internet, in endless chats on messenger programs and other interactivity on the internet, we can perhaps talk about a new era. The sculptures that look like ordinary sculptures at first, take on a new dimension through added projections. We get to see physical and digital realities merge in front of us when video the animations are mapped onto the sculptures. Egill Sæbjörnsson, Iceland (b. 1973), is a cross-disciplinary artist, that uses technology as an extension of painting and sculpture, for example by combining real objects and projected illusions with sound, music and performance. In his Lecture Performance Object Species at The Hamburger Bahnhof - Museum für Gegenwart in Berlin last autumn he explained his concept of art being species existing alongside humans. In the new work for Kummelholmen, sculptures are given living qualities through projections. Their changing surfaces draw attention to their natures as being species. Sculptures have developed from simple objects in nature, and with the handling of humans, an evolution of art objects called sculptures has developed and in return, these objects have affected the evolution of humans. Egill Sæbjörnsson has been dealing with mergers of computer-based works in his works since the mid-1990s, dealing with virtual reality and the existence of art in the digital space since then. In a temporary art exhibition from 9 April - to 15 May, in collaboration with Stockholm Art in Vårbergs Centrum, an object is illuminated by a video projection on top of the entrance to Vårbergs Flea Market. "The Leaking Sculpture" is about 2 meters high and the projection is animated by hand. The surface of the object changes as if it were leaking or running down and melting. A parallel film and performance project is carried out by Egill at the Moderna Museet, 29 April, a fourth item in the exhibition series is a presentation of Egill Sæbjörnsson's smaller work at the newly opened Andys Gallery, which opens on 28 April.

# KVADRENNALENS MANIFEST

Offentlig deklaration av principer, ställningstaganden och intentioner.

#1 LÅT KONSTEN TALA FÖR KONSTEN

Frågor som berör KONST måste besvaras på KONSTENS språk.

Bara konst talar för konst.

Alla andra röster talar om konst.

Att tala om någonting är att ha baktankar.

Exempel: politiker som talar om konst gör så för att plocka politiska poäng.

#2 KONSTEN ÄR NÖDVÄNDIG FÖR SAMHÄLLET

Om det någonsin funnits ett samhälle som inte har producerat konst, så finns det inga kända redogörelser för det.

Ett samhälles konstnärliga uttryck är själva beviset för att samhället existerar.
KONSTEN är manifestationen av samhället.

#KONST, DÄRMED SAMHÄLLE

#3 ETT FRITT KONSTNÄRLIGT UTTRYCK ÄR NÖDVÄNDIGT FÖR ETT FRITT, ÖPPET OCH DEMOKRATISKT SAMHÄLLE

Fritt konstnärligt uttryck är centralt för yttrandefriheten för hela befolkningen – artikel 19, Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, 10.12.1948, Paris.

Att hävda rätten till ett fritt konstnärligt uttryck är att hävda rätten till yttrandefrihet för hela befolkningen.

NÄR KONSTENS KRITISKA RÖSTER TYSTAS DRABBAS ALLA

#4 KVADRENNALEN VÄLKOMNAR ALLA KONSTRÖSTER SOM TALAR FÖR KONSTEN (#1) OCH DESS NÖDVÄNDIGA PLATS I SAMHÄLLET (#2,3)

När konstens företrädare säger samma sak hörs konstens enda röst genom dem och ljuder kristallklart, vida omkring.

#5 KONSTVÄRLDEN HAR ALLTID VARIT ENIG I SIN TRO PÅ KONST

Det enda sättet att visa konstvärldens gemensamma övertygelse och enighet för hela befolkningen, och följaktligen ändra den allmänna missuppfattningen att konstvärlden är splittrad, är genom konsten själv (#1).

#6 KONSTEN OCH DEN INDIVIDUELLA KONSTPRAKTIKEN ÄR OFRÅNKOMLIGT BEROENDE AV VARANDRA

Den ena kan inte existera utan den andra.

Båda bidrar med styrka där delarna stärker helheten och helheten ger kraft till delarna.

När konsten hotas, hotas också varje individuell konstpraktik och när en individuell konstpraktik hotas, hotas också konsten som helhet.

#7 KVADRENNALEN ÄR FRIHET MED ANSVAR

En delad, kollektiv tro på konsten (#5) kommer med ett delat, individuellt ansvar för konsten.

När politiska representanter – politiker eller offentliga institutioner – misslyckas med sitt offentliga uppdrag, t.ex. när politiska representanter inte säkrar det fria konstnärliga uttryckets nödvändiga plats i ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle, faller detta ansvar på konstnärerna och de som arbetar inom konstbranschen och som materialiserar samhället i fråga genom sitt konstnärliga uttryck.

#POLITISK_OLYDNAD KRÄVER #KONSTNÄRLIGT_ANSVAR

#8 KVADRENNALEN TILLHÖR KOLLEKTIVET OCH SAMTIDIGT INDIVIDEN

KVADRENNALEN handlar om DELAT, ICKE-CENTRALISERAT ÄGANDE: varje konstnär, professionell inom konstbranschen, konstkurator, konstälskare, konstrum och konstinstitution är ansvarig för att hävda den fria konstens nödvändiga plats i samhället, för KONSTEN (#6). KVADRENNALENs framgångar och misslyckanden hör följaktligen till den enade konstvärlden som kollektiv och varje konstnär, professionell inom konstbranschen, konstkurator, konstälskare, konstrum, konstinstitution, m.fl., individuellt.

#9 KVADRENNALEN ÄR DISCIPLINÖVERSKRIDANDE

Tron på KONSTEN (#5) delas av alla konstdiscipliner t.ex. bild, ljud, scen, performance, ord, annan.  

KONSTENS ALLA RÖSTER HAR SIN PLATS UNDER KVADRENNALEN

#10 KVADRENNALEN OMFATTAR HELA LANDET

KONSTEN känner inga gränser i tid och rum.

Den fria konsten är kontextualiserad konst i tid och rum.
KVADRENNALENs enda begränsning är de begränsningar som sätts av det samhälle i vilket den gör KONSTENS röst hörd.

#11 KVADRENNALEN PÅGÅR UNDER VALÅR

Spektaklets politik når sin cykliska höjdpunkt under valåren, då också baktankarna med att tala om konst når sin klimax och därmed onekligen också avslöjar politiska hot mot de fria konsterna på sitt mest öppna och ogenerade sätt.

#12 DET ENDA AV INTRESSE FÖR KVADRENNALEN ÄR KONST OCH SAMHÄLLETS MANIFESTATION GENOM KONSTNÄRLIGA UTTRYCK

När konstens nödvändiga plats, inom den kontext som är samhället, både är etablerad och erkänd i samhället, både kollektivt och individuellt, är KONSTEN skyddad från alla politiska hot, – och då har utgången av ett val ingen som helst påverkan på konsten i samhället – det spelar då alltså ingen roll vilket politiskt parti som vinner.

KVADRENNALEN har inget intresse av att ändra utgången av politiska val.

KVADRENNALEN är endast intresserad av konsten och den generella synen på konsten i samhället i stort.

#13 KONSTEN FÖRSÖKER INTE FÅ MAKT, KONSTEN ÄR MAKT

Pennan, som är mäktigare än svärdet, är och måste alltid fortsätta vara fri att skriva, teckna, koreografera, komponera, koda... för att kunna manifestera samhället

# POLITIKEN FÖRGÅR, KONSTEN BESTÅR

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

KVADRENNALEN DEFINIERAS, ORGANISERAS OCH ÄR BUNDEN AV DETTA MANIFEST

SÅ SOM ALLA ÄR BUNDNA, GENOM DETTA MANIFEST, SOM SAMLAS UNDER DESS FANA

Engelsk text redigerad av Thierry Mortier

Svensk översättning av Tilda Dalunde

Silent walk

Räserbyrån with Ingo Reulecke 3 April

Silent Walk is a movement based, interactive artwork, leading us on pathways through nature and the urban landscape of Vårberg. The participants are both observers and co-creators of the artwork. The group is supposed to stay close together and in the mode of a fine tuned attention over the whole duration of the walk. We intend to shift the perception by going into different modalities of walking and perceiving. Thereby, we slightly shift the focus to experience different aspects of the surroundings. We try to see the unseen and listen to the unheard. By dealing with subtle performative actions we heighten the awareness in the group in order to perceive more delicate information. 

The initiators of Silent Walk are dancers and choreographers Ingo Reulecke, Katarina Eriksson and Per Sacklén. They have experience from various fields of performing arts; such as classical stage performances, site-specific art, improvisation and experimental collaborations within different art fields. They have worked with community dance and teaching movement practices for both professional dancers and non-dancers.Tyst vandring is supported by The Swedish Arts Grants committee.

KUMMELHOLMEN OPENS UP WITH THE INTERNATIONAL GROUP EXHIBITION HEAT & ENERGY

Artists of varying ages and with different experiences from large parts of the world meet in the exhibition Heat/Energy at Kummelholmen, on the outskirts of Stockholm, Sweden, from April-May 2021. The project originates with the international artist collective GoGo. GoGo meets in various places for new site-specific processes and collaborations. The curators for Heat/Energy are Jonas Ellerström, Torbjörn Johansson, and Martin Ålund. Konstnärer i olika åldrar och med skilda erfarenheter från stora delar av världen möts i utställningen Värme/Energi på Kummelholmen, april-maj 2021. Projektet har initierats av det internationella konstnärskollektivet GoGo som möts på olika orter för platsspecifika processer och samarbeten.

CONTRIBUTING ARTISTS Lydia Belevich, Sweden - Malin Arnedotter Bengtsson, Sweden/Norway - Sarah Blood, USA - Sarali Borg, Sweden - Mia Chaplin, South Africa - Cecilia Edefalk, Sweden - Anna Engver, Sweden - Leif Elggren, Sweden - Olivia Pettersson Fleur, Sweden - Sofie Winthe Foge, Sweden/Denmark - Daniela Hedman, Sweden - Torbjörn Johansson, Sweden - Berit Lindfeldt, Sweden - Tilda Lovell, Sweden - Monique Pelsér, South Africa - Javier Alvarez Sagredo, Sweden/Denmark - Marja-leena Sillanpää, Sweden - Alex Mahmoud Valijani, Sweden - Elle van Uden, Australia - Jonas Vansteenkiste, Belgium - Ulla Wiggen, Sweden - Sofia Zwahlen, Sweden - Martin Ålund, Sweden.

Kuratorer för Värme/Energi är Jonas Ellerström, Torbjörn Johansson och Martin Ålund. www.heatenergy.net

Thierry Mortier / Ella Tillema / Patrik Qvist

untitlement / Peak / Listen up motherfuckers

untitlement Thierry Mortier

När Francisco de Goya färdigställde sin målning ”Den 3 maj 1808 i Madrid: arkebuseringen” bröt han ny mark inom krigsskildringar, och mer specifikt skildringar av krigets fasor. Konstverket var nytt av sitt slag. De Goya avsåg hedra minnet av det spanska motståndet, och hämtade inspiration från både finkonsten och popkonsten. Som inledning på ett nytt tidevarv var innehållet, utförandet och inte minst den emotionella kraften i konstverket kort sagt en käftsmäll. Thierry Mortiers videoverk ”untitlement” avser inte att hedra. Det är ett tidsenligt vittnesmål. Tidsenligt i utförandet, inspirerat av popkonst, finkonst, till och med kommersiell konst. Oljefärgen har ersatts av lager av texter, bilder och ljud för att bygga en tjock emotionell yta som inte ger åskådaren en chans att hämta andan. För ärligt talat finns det inte någon chans att hämta andan i vårt tidevarv, överröst av infotainment. ”Untitlement” är inte en käftsmäll, det är ett tveklöst slag i magen.  

Mortier föddes 1974 i Ghent, Belgien, av föräldrar ur arbetarklass. Han studerade först till lingvist och semiotiker, eftersom konst var något man ägnar sig åt först efter att ha säkrat sig en riktig utbildning. Men konsten visade sig oundvikligen bli hans riktiga röst för att interagera med omvärlden. Mortiers flytt till Sverige under sommaren valåret 2018 förde in en politisk och samhällelig dimension till hans konstnärliga arbete, som borrar djupt in i märgen på mänskligt beteende och mänsklig förståelse. Triggat av en väldigt konkret händelse, nämligen mordet på George Floyd den 25 maj 2020, bär ”untitlement” ett narrativ som hastar igenom ett nät av sammanlänkad global oro som överträder alla gränser. Mortier ser ”konst som en relationell process som ständigt söker komplettering” och låter därför konstverkets betydelse ligga i åskådarens reaktion.

When Francisco de Goya completed his painting ‘The third of May 1808’ he broke ground in the depiction of war and more specifically the horrors of war. The work had no precedent. De Goya sought to commemorate the Spanish resistance and drew on both high and popular art. Ushering in the modern era, the content, presentation and above all emotional force of the work was, in short, a slap in the face. Thierry Mortier’s video piece ‘untitlement’ does not seek to commemorate. It’s a timely testimony. Timely in execution, drawing on both popular - even commercial - and high art. Oil paint is replaced by layers of texts, images and sounds to build a thick texture of emotion that doesn’t allow the viewers a single moment to catch their breath. Because, honestly, there is no more time to catch one’s breath in today’s media overloaded infotainment era. ‘Untitlement’ is not a slap in the face, it is an unapologetic punch in the gut.

Coming from working class parents, Mortier, born in 1974 in Ghent, Belgium, trained first as a linguist and semiotician because art was something to pursue after securing a real profession. But, art would inevitably become his real voice to interact with the world. Mortier’s move to Sweden in the summer of the election year 2018, brought a political and societal dimension to his artistic work that drills deep into the marrow of human behavior and understanding. The narrative of ‘untitlement’, triggered by a very concrete event, namely the murder of George Floyd on the 25th of May 2020, quickly speeds away through an interconnected web of global disquiet that crosses all borders. True to his view that “art is a relational process in constant need of completion”, Mortier leaves the meaning of the work in the response of the viewer.

Peak 2020

Ella Tillema

Ella Tillema är född 1983 i Stockholm. Hon är numera verksam i Malmö, där hon tog sin

magisterexamen i fri konst vid Malmö Konsthögskola 2010. Hon har sedan dess visats på

bland annat Ystads Konstmuseum, Tegen 2 i Stockholm, Galleri Thomas Wallner, Avesta

Art, Ljungbergmuseet, mm.

Ella Tillema arbetar med figurativt oljemåleri i stora format men också med text, grafik och

musik.

Med ett rakt och kompromisslöst tilltal förenar Ella Tillema det poetiska och det aktivistiska.

Hennes konstnärskap tar sig an brännande frågor om samtid och framtid. I fokus står

systemet och hur vi kan mobilisera motstånd mot dess förtryckande mekanismer. Det

sårbara hos människor och landskap är ett återkommande motiv i Ella Tillemas måleri.

Målningarna används i installationer som omsluter betraktaren och öppnar sinnena för

existentiella bråddjup. De politiskt brännande ämnena återkommer i Tillemas textbaserade

arbeten, skapade med humorn som vapen i pamflettens tillgängliga form, och i hennes

musik med punken som stark klangbotten.

"Med konsten bearbetar jag min sorg över den här jävla världen."

God Natt

Sov min lilla ängel sov

än blommar det på ängen

Vintern snart ett minne blott

men varm och trygg i sängen

Sov mitt barn sov så gott

än är himmelen blå

vid bergets krön är dimman tät

men fortsätt så långt du kan nå

Sov du lilla videung

sov tills knopparna brister

om våren kommer än en gång

förlåt mig, vi var optimister

Sov nu jag älskar dig så

minns att jag ville dig väl

när mörkret blivit mörkare

och den mätta dagen sagt farväl

Ella Tillema 2020

https://youtu.be/vDsYH9JJYyw

Patrik Qvist Listen up motherfuckers

Det är i avsaknaden av läsförståelse och lyhördhet som det djupt respektlösa ligger. Man

vill ju ta dem i örat. Ställa dem i skamvrån. Tvinga dem att skriva tusen och åter tusende

gånger om att ”de beslut vi fattar under de kommande åren kommer att påverka

mänskligheten i tiotusen år framöver och längre ändå.” Vi har inte de makthavare världen

förtjänar. Vi harmakthavare som inte lever i samma värld som vi.

Om mig:

jag heter Patrik Qvist och är konstnär. Min praktik spänner över flera områden och media

och de senaste åren har jag främst arbetat med textbaserade verk i offentliga miljöer. En

stor del av min verksamhet har handlat om att skriva budskap med plastmuggar som

trycks in i Gunnebostängsel. Projektet uppstod ur ett behov av att kommunicera med en

annan och mer diversifierad publik än den som besöker gallerier och utställningar.

WILLIAM KENTRIDGES INSTALLATION THE REFUSAL OF TIME

Kummelholmen, den gråa betonglådan på Vårholmsbackarna, har under de senaste åren blivit en viktig mötesplats och ett rum för konst. Stockholm konst har bidragit till att installationen The Refusal of Time av den sydafrikanske konstnären William Kentridge visas här. Det sammansatta verket består av fem projektioner samt en rörlig skulptur och fyra megafoner. Komplexa ljudspår är här lika viktiga för helhetsupplevelsen som visuella effekter. Som titeln antyder handlar det om en suggestiv betraktelse över tidens natur. Kentridge hänvisar till Platons grotta, Galileos tankar, Einsteins relativitetsteori, rymdfärder etc. En av de mest fascinerande idéerna handlar om människokroppen som en uppdragen klocka som inte kan vridas tillbaka och om en metronom som ett mellanting mellan en klocka och ett musikinstrument. Det handlar om tid som ett vetenskapligt fenomen och som en innerlig upplevelse, som något kollektivt och individuellt, politiskt och poetiskt. Installationen är ett ypperligt exempel på William Kentridges fascinerande skapande, där intellekt och känsla samverkar. Kentridge, född 1955 i Johannesburg, är son till två jurister och först utbildad till statsvetare. Det var dock konsten som blev hans kall och uttrycksmedel för att skildra och påverka världen. Han har blivit känd för sina sotiga kolteckningar och nyckfulla installationer med animerade bildsekvenser. Den tematiska utgångspunkten är oftast Sydafrika och samhällsproblemen i Johannesburg under apartheidtiden. Verken lämnar dock vanligtvis sitt konkreta historiska och politiska ramverk för att öppna sig mot universella frågor och skildra allmänna tillstånd som sorg, smärta, hat, rädsla, passion och kärlek. Med sin berättarkraft och visuella säkerhet berör de både hjärna och hjärta på djupet. Curators för presentationen är Jan Watteus och Torbjörn Johansson. Stockholm konst bidrar till finansieringen av utställningen för att medverka i det viktiga arbetet med kulturell aktivering av ytterstaden.

“LOST IN (M)ORBITAL THOUGHTS” AV FOTOGRAFEN ERIC CUNG.

Lost in (m)orbital thoughts är en surrealistisk kommentar till den globala selfie-turismen. Det är samtidigt ett utforskande av bedrägligt bildberättande, identitet och personlig integritet i den digitala tidsåldern. Vilken rätt har vi till vår egen identitet när ansiktet, som är det första och starkaste uttrycket för identifiering, blir exploaterat?

Fotografierna är tagna på spektakulära platser runt om i världen, där konstnären är ständigt närvarande i motivet men har gjorts oidentifierbar genom ett fiktivt alter ego. Tillvägagångssättet placerar projektet i skärningspunkten mellan performancekonst och fotografi. Den mödosamma iscensättningen av varje bild kombineras med ett påtagligt inslag av slumpen – varje bild förmedlar den kamp som Cung utkämpat med platsens miljö och väderelement och är därmed präglad av de spontana val som situationen krävt.

Erics bilder är filmiska till karaktären och har jämförts med den amerikanska fotografen Gregory Crewdson. Lost in (m)orbital thoughts visar ett urval av bilder tagna under tio års resande under vilket projektet utvecklats och mognat, och har först nyligen offentliggjorts. Under det senaste året har Eric Cung upptäckts av privata samlare och hans verk har också ställt ut på Arsenalen i Venedig, Italien.

Eric Cung är född och uppvuxen i Stockholm och har en magisterexamen från Konstfack. Lost in (m)orbital thoughts är hans första separatutställning. | Representeras av The PhotoGallery | Sociala medier @cungphotos |

Joymen go Space…

and there were 9 of them who were abroad on the ship called Kummelholmen. Everybody's absolute commitment was inquired and that made it all possible. They had to trust each other completely in the ship. Otherwise... They had trained for the Trip for quite a long time. It is gonna be exciting, scary and awesome.The vigorous space training during Joyspacecamps made the group ready to all kinds of inner - and outergalactic adventures. Joymen were ready for everything - even a boat trip to Stockholm. When they saw the first swede, they said "We Come to Peace" They landed hard in Slussen. They didn't understand the language. So they said again: "We Come to Peace"! Are You somebody? They didn't know yet where they have landed. Soon as possible the team flied to dark big Hall, where they could fill the bags of Life. The secret Plan from the Finnish government was to invade the outer Space just by bringing the Joy to the World. And it has started by sending a group of highly trained fellows just somewhere. They were young men, and from the caves of their ancestors they heard a Voice calling them : "Go West and beyond the Stars". Draw if you don’t find words! And they did. The visual contact was immediate and also wakened up the other senses... Taste, Touch, Smell…

Lars Kleen Ö

”Kring första juni fick jag av Torbjörn Johansson och Jan Wattéus, Kummelholmens ägare och konstnärliga ledare, nycklarna till deras konsthall. Samtidigt talade de om för mig att jag fick göra vad jag ville med lokalerna. De visade mig ett gränslöst förtroende. Nu erbjöds jag den långa uppbyggnadsperiod jag alltid önskat mig. Rum och verk fick tid att känna varandra på djupet. Inga hinder var i vägen. Allt passade mig som hand i handske. Utställningen är uppdelad i två delar. Den senare hakar i den första. Några grejer blir kvar, andra ändrar sina roller och betydelse, och de två stora konstruktionerna Båt och Ö byts ut mot varandra. Under den extrema sommarhettan kändes Kummelholmen som en oas. Arbetstemperaturen var perfekt. Men den som rådde utanför oroade. Från början var ambitionen att måla och ändra om i lokalerna. Det fanns mycket att ta tag i tänkte jag. Men allt eftersom såg jag att mina konstruktioner succesivt fann sig tillrätta i den miljö de hamnat. Det jag bestämt att åtgärda blev inte av eller glömdes bort. Ett omedvetet motstånd verkade. Min bästa medarbetare där ute var tiden. Hela det här medvetna och omedvetna spelet som pågår i arbetsprocessen vill jag inte vara utan. Det är det som ger nerv åt allt man gör, tror jag.” - Lars Kleen. Med stöd av Stockholm Konst.

Lars Kleen BÅT

”Kring första juni fick jag av Torbjörn Johansson och Jan Wattéus, Kummelholmens ägare och konstnärliga ledare, nycklarna till deras konsthall. Samtidigt talade de om för mig att jag fick göra vad jag ville med lokalerna. De visade mig ett gränslöst förtroende. Nu erbjöds jag den långa uppbyggnadsperiod jag alltid önskat mig. Rum och verk fick tid att känna varandra på djupet. Inga hinder var i vägen. Allt passade mig som hand i handske. Utställningen är uppdelad i två delar. Den senare hakar i den första. Några grejer blir kvar, andra ändrar sina roller och betydelse, och de två stora konstruktionerna Båt och Ö byts ut mot varandra. Under den extrema sommarhettan kändes Kummelholmen som en oas. Arbetstemperaturen var perfekt. Men den som rådde utanför oroade. Från början var ambitionen att måla och ändra om i lokalerna. Det fanns mycket att ta tag i tänkte jag. Men allt eftersom såg jag att mina konstruktioner succesivt fann sig tillrätta i den miljö de hamnat. Det jag bestämt att åtgärda blev inte av eller glömdes bort. Ett omedvetet motstånd verkade. Min bästa medarbetare där ute var tiden. Hela det här medvetna och omedvetna spelet som pågår i arbetsprocessen vill jag inte vara utan. Det är det som ger nerv åt allt man gör, tror jag.” - Lars Kleen. Med stöd av Stockholm Konst.

Nollmeridian KUMMELHOLMEN

Välkomna på vernissage lördag den 5 maj
Artist talk: torsdag 3 maj kl 19 på Malongen, Nytorget 15 A

Utställningstid: 5 - 27 maj 2018

Det nordiska samarbetsprojektet Transparence Resistance - Hidden in Plain Sight har med Kummelholmen som utgångspunkt, glädjen att presentera platsspecifika arbeten och undersökningar av konstnärer verksamma i Norge: Markus Lantto, Jens Stegger Ledaal, Per Kristian Nygård och konstnärskollektivet Svartjord. I utställningen figurerar den idag imaginära Stockholmsmeridianen, jämte ett massivt genomborrande av såväl fysiska som begreppsliga murar, en kunskapsutväxling som tar form kring bostadsområdet runt Kummelholmen i Vårberg, samt en aktivering av den gamla panncentralens inneboende ljudande. På vilket sätt är det möjligt att skönja samhälleliga förändringar genom konstnärliga interventioner? Utställningen som helhet intar rollen som observatör på en plats som undandrar sig vår blick, i en tid när seendet och att bli sedd blivit en närmast våldsam handling.

Den nordiska modellen kan på goda grunder uppfattas som en (o)synlig och (in)formell värdegrund, ett oskrivet kontrakt, som känns självklart och “hidden in plain sight”. Men i kölvattnet av modellens förändring har komplexa sociala och kulturella frågor uppkommit. I projektet Transparence Resistance - Hidden in Plain Sight  deltar femton nordiska konstnärer i en trilateral utställningsstafett för att, med utgångspunkt i begreppen transparens och motstånd, undersöka och konkretisera tillfälliga, platsspecifika gestaltningar. Dessa presenteras i tre utställningar i Stockholm, Aarhus och Oslo. Utställningen Nollmeridian Kummelholmen är den första av projektets utställningar.

Deltagare: Markus Lantto, Jens Stegger Ledaal, Per Kristian Nygård och konstnärskollektivet Svartjord

Varmt välkomna!

Projektet drivs av Timo Menke/Ola Nilsson, samt Spanien 19c i Aarhus, och BOA i Oslo, med stöd av Nordisk Kulturfond (Opstart & Projektstöd), Nordisk Kulturkontakt (Mobilitetsfonden) och Nordiska konstnärsförbundet.

Pressbild kan hämtas på denna sida.

NINA ÖLUND NORESKÄR PÅ KUMMELHOLMEN

LÖRDAG 13 januari öppnar vi åter upp utställningen! 
Varmt välkomna!

LYFTA PÅ DIG, LIGGA KVAR - av NINA ÖLUND NORESKÄR
VERNISSAGE 20/10
ÖPPET 20/10-19/11

Med stöd av Stockholm Konst

Nina Ölund Noreskär, MFA Konstfack 2016. 

Noreskär intresserar sig för ett måleri som handlar om rörelse, närvaro och materialets språk i tillblivelsen och i mötet med blicken. Hon lägger lika stor vikt vid processen som vid det som sedan finns att ses för betraktarna. Färg och andra material behandlas likvärdigt och används på ett rastlöst och prövande vis där orsak och verkan spelar stor roll. Noreskärs arbete är på många sätt reslutatet av en performativ process där betraktaren sedan blir en påtaglig del “inne” i verket. Genom att måleriet expanderar i utrymmet blir platsen ramen för verket, varför många av verken tar lokalen i sin besittning och målningarna blir karaktärer i olika former som ställs mot varandra. De ändras i form och presentation beroende på lokal. Arbetet på Kummelholmen har tagit form under 2 månader varav 3 veckor spenderats i lokalen där målningarna tagit sin plats.
Kummelholmen. Vårholmsbackarna 120, Skärholmen. (T) Vårberg

RECOVER LABORATORY GÄSTAR KUMMELHOLMEN

SECONDHAND DAYLIGHT

En himmelsk bunker. 50 konstnärer. 33 dagar. 

Kummelholmen. Vårholmsbackarna 120, Skärholmen. (T) Vårberg
Vernissage 6/6 kl (666)
ÖPPET: 6/6 - 9/7 2017

Med stöd av Konstfrämjandet och EMS Elektronmusikstudion

Det har skådats ett tecken. Pryd ditt fordon med solblekta skallar. 
Det finns patienter som inte behöver SL-kort för att de vallfärdar överallt. Följ dem till Vårberg. Fortsätt gå tills brutalismen bultar i ögonen. Tills du nått högsta rekommenderade dagliga dos av rost och betong. Kollapsminnesmärkta Kummelholmen – tömd på 90 ton skrot, ockuperad av skatefolk, såld för en krona. Här kan man dö lite grann. Få en aning om hur det skulle vara. Zombiestön i rören. Allt andas kärnvapensamba. Det är den här sortens folkhemsgrå betongbunker som livet kommer ta slut i, för den sista människan. Nu lever den upp. För det har skådats ett tecken. 
Det kan komma en dag då dagen inte kommer. När varje hem är ett Radiumhem.
Du vill ju veta hur det skulle kännas.   

Anders Fager

MEDVERKANDE

Louise Adelborg, Kjersti Austdal, Anastasia Ax, Margot Barolo, Anders Boqvist, Andreas Blomqvist, Gunnel Boman, Daniel Boyacioglu, Sahar Burhan, Erika Canohn, Christer Chytraéus, John Cooper Clarke, Henrik Ekesiöö, Siri Elfhag, Leif Elggren, Klas Eriksson, Åsa Ersmark, Anders Fager, Joakim Forsgren, Ann Frössén, Felix Gmelin, Mikael Goralski, Barbro Hedström, Cora Hillebrand, Jan Håfström, Mats Lindström, Susanna Jablonski, Daniel Johnston, Anders Kappel, Yoshiaki Kaihatsu, Evelina Kollberg, Ari Luostarinen, Dorinel Marc, Jan Moszumanski, Helena Mutanen, R. Mutt, Ulf Olsson, Blinky Palermo, Pascal, Cilla Ramnek, Viktor Rosdahl, Amit Sen, Linda Shamma, Nils Sjögren, Marja-leena Sillanpää, Merzedes Sturm-Lie, Peter Svedberg, Alan Vega, Ulla Wiggen, Martin Ålund

SECONDHAND DAYLIGHT är en fristående fortsättning till:

RESTAURERING AV INRE RUM, Solna 2014 - Läs mer

SERIOUS COLLISION INVESTIGATION UNIT COALITION, Shiryaevo 2016 - Läs mer

KOSMISK KASTRERING, Sundbyberg och Malmö 2013 - Läs mer & Läs mer

UPSTAIRS BASEMENT, Bryssel och Värtahamnen 2016 - Läs mer

GRAVÖPPNING, Dalagatan 2015 - Läs mer

SECONDHAND DAYLIGHT är uppbyggd med en liknande associativ logik; en logik som påminner om drömmens. Eller klarsynens.

PRESSVISNING

Glöm det. Kom på öppningen istället. 6 juni 18:00.

PRESSBILDER: Länk

KONTAKTPERSONER

Mikael Goralski
mikael.goralski@gmail.com
076 125 99 13

Joakim Forsgren
joakim@joakimforsgren.com
073 631 29 00

Christer Chytraéus
cchytraeus@gmail.com
0700 22 30 55

DUST TO DUST

av Carl Michael von Hausswolff och Thomas Nordanstad
12 nov - 11 dec 2016


Med stöd av Stockholms Läns Landsting

Om utställningen:
Dust to Dust är en utställning som, genom filmer, objekt och grafiska verk, behandlar djupliggande människliga förhållningssätt till naturen - med döden och livet som insats.

Carl Michael von Hausswolff och Thomas Nordanstad har känt varandra sedan det tidiga 1990-talet och samarbetat sedan 2001, och deras samarbete har resulterat i fyra filmiska verk. Filmerna är stilla porträtt filmade på olika platser i världen där olika former av grundmaterial utvinns och de ger en känsla av närhet, ovisshet och melankoli - hur vi handskas med vår planet och hur vi förbrukar den.

Deras utställning på Kummelholmen centreras kring filmverket Golden Days (Remedios 2012) filmad i guldgrävardistrikten i bergen norr om Medellin i Colombia. Filmen, som porträtterar guldgruvor, arbetare, urban arkitektur och omgivande natur, är producerad av Thyssen Bornemisza Art contemporary (TBA21) och har nu sin europeiska premiär här på Kummelholmen.

Från filmen har konstnärerna även hämtat 12 stycken motiv från husväggar i staden Remedios och dessa monokroma/konkretistiska tryck, betitlade Siege (eng. för Belägring) berättar om färgens betydelse för ett samhälle belägrat av para-militära grupper betalda av maktlystna despoter.

I närheten av dessa, till synes abstrakta, verk, hänger två gigantiska objekt som har den gemensamma titeln Memento Mori och med undertitlarna Never Give Up och Be Prepared. Dessa verk, signerade CM von Hausswolff, karaktäriserar den oundvikliga, brutala och hänsynslösa döden sammanbunden med krigets fasor där endast ett fatalistiskt förhållningssätt möjliggör den personliga existensens avstånd från en djupdykning ner i vansinnets och ångestens avgrund.

Kopplat till Colombias gruvhål och krigets massmördande visas även Thomas Nordanstads film Merci (fransk. för Tack). I denna vackra betraktelse över nådens och tacksamhetens nödvändighet smeker kameran över gravplattor i en melankolisk och meditativ hastighet. Filmen är gjord i Paris 2011.

Som en bonus visas även ett triptyk- en film bestående av de tre filmer paret tidigare komponerat: Hashima, Japan 2002, Al Qasr, Bahriyah Oasis, Egypt 2006 och Electra, Texas, 2008.

Kummelholmen
Vårholmsbackarna 120
T-bana: Vårberg
www.kummelholmen.se

Monogram

Av Fredrik Wretman
21 - 29 maj 2016

Med stöd av Stockholm Stad

Om utställningen:
Monogram är en fortsättning på ett tema jag arbetat med sedan mitten av åttiotalet. En serie installationer, bilder och objekt som förhåller sig till reflexionen, projektionen och speglingen visavi reflektionen, meditationen och självbilden.

T.ex. i verket American Floors på Moderna museet 1991 där fotografierna av gallerigolven problematiserade konstens funktion och dess (själv)beseglande roll.

På Kummelholmen skruvas temat upp ett par snäpp genom att införa ytterligare en dimension, Monogrammet, eller signaturen om man så vill, på en suggestiv plats som har perfekta förutsättningar för att realisera detta verk.

Det kan vara av betydelse att hävda att det narcissistiska visserligen är intressant, men är här av underordnad betydelse…

Installationen består av en stor, reflekterande vattenyta, en projektion och ett objekt.

I ett angränsande, mindre, rum visas mindre objekt.

Fredrik Wretman, 2015

Längre text om Fredrik Wretman

Hans skulpturer och installationer kan ses på åtskilliga platser i Sverige i både offentliga miljöer och privata sammanhang. Han har ställt ut på museer och gallerier runt om i världen. I hans konstnärskap finns en grundläggande känsla av frihet, ofta uttryckt genom storslagna installationer där vatten och spegelblanka ytor är viktiga komponenter. Han vänder upp och ned på sakernas tillstånd med en kontemplativ och finstämd humor där det visuellt storslagna träder fram både i stora installationer och i små enskilda objekt.

Statyetten OMG Moi! är en bronsfigur som delas ut till teaterpriset Medea. Den är också karaktäristisk för Fredrik Wretmans konstnärskap. Den finstämt modulerade gestalten uttrycker genom sina gester en känsla av storslagenhet. Med sina sex utsträckta armar påminner statyetten om en hinduisk gud som befinner sig i rörelse mellan olika tillstånd av häpnad, skräck och hänförd glädje. Titeln, en förkortning av Oh My God – Moi! är en för Wretman typisk och humoristisk ordlek och som kan tolkas som en beskrivning av konstnärskapets både euforiska och kvalfyllda sidor.

Fredrik Wretmans arbeten genomsyras alltid av en tydlig, visuell och vacker gestaltning. Bland hans tidigare arbeten återfinner vi omtalade installationer som American Floors som visades på Moderna Muséet 1991, där fotografier av kända New York-galleriers golvparketter var utlagda på museigolvet. Besökarna fick försiktigt tassa omkring med mjuka filttofflor på fötterna. Där fanns också den blanka vattenytan som följt med genom åren i många andra installationer. En av Wretmans mest kända skulpturer, den orangefärgade ”Buddhan” eller Goatrans som den första versionen av skulpturen heter, har också varit en viktig följeslagare. Det är en avgjutning i orange-färgad polyuretan (ett skumgummiliknande material) av konstnären själv, sittande i en meditativ position. Den har funnits med på många platser och i stora installationer, som Goatrans (Pacific) (1997) och Looking for Alice Fine (2006) på Färgfabriken i Stockholm. Vid sidan om den mindre och vitt spridda multipeln Minitrans, förekommer figuren också som ett offentligt verk i ån Viskan i centrala Borås, Bodhi (2008).

Det finns en genomgående tillgänglighet och lekfullhet i Fredrik Wretmans konstnärskap. Hans förmåga att kommunicera både humor och allvar, att ständigt skapa något nytt och oväntat i varje ny situation, gör honom till en ofta anlitad konstnär. Till minne av Monica Zetterlund fick han 2010 i uppdrag att utforma ett minnesmonument i centrala Stockholm. Wretman utformade en vacker träbänk i mjuka former där besökaren kan lyssna till Monica Zetterlunds röst genom en inbyggd elektronik. Också i hans senaste arbeten, de små och lekfulla bronsfigurinerna vilken statyetten OMG Moi är en del utav, finns det innovativa trots ett till synes traditionellt formspråk. På en konstscen som ständigt söker nya mål och horisonter vågar Fredrik Wretman vända tillbaka till konstens grundläggande former och tekniker, och hittar något nytt.

Eva-Lotta Holm Flach