Kummelholmen

XXX KISS CROSS KILL
Mandy El-Sayegh i samarbete med Alice Walter

10 maj–15 juni 2025 fr 15-18 lö-sö 12-18

Kummelholmen presenterar Mandy El-Sayeghs första separatutställning i Sverige. El-Sayegh, baserad i London, arbetar i en mångfacetterad praktik rotad i assemblage – med medier som måleri, skulptur, installation, performance, ljud och video. Hennes verk undersöker hur system av ordning – kroppsliga, språkliga eller politiska – byggs upp och bryts ned.

Till den här utställningen har El-Sayegh bjudit in konstnären Alice Walter till ett samarbete som omfattar audiovisuella verk och en serie nya, storskaliga målningar av El-Sayegh, utplacerade i Kummelholmens vidsträckta postindustriella rum. I XXX KISS CROSS KILL utforskar båda konstnärerna bildens makt – och teknologierna som skapar och sprider den – genom estetiken i ett bildsystems sammanbrott, collageprocesser, ändlösa loopar och förändrade sinnestillstånd.

El-Sayeghs senaste arbeten – komplexa, lager-på-lager-målningar – innehåller bilder av våld som florerat i digitala medier under hennes vuxna liv. För El-Sayegh talar dessa bilder om en samtid där subjekt under press är både överexponerade och samtidigt osynliggjorda. Bilderna sprids oändligt via både formella och informella medier, men personerna de visar förblir ofta maktlösa och namnlösa. Den ständiga reproduktionen av våldsamma bilder skapar en avtrubbning – bildkvaliteten försämras medan berättelser försvinner, glöms bort eller tystas ned i dominerande narrativ.

Trots sitt innehåll bär många av de bilder El-Sayegh använder också estetisk skönhet – vissa påminner om erotik, andra om religiösa motiv. Det är just denna spänning som fascinerar henne – möjligheten att omkoda hur vi tar in bilder, att använda målerisk abstraktion för att återge värdighet eller ge ett slags transcendens till de som utsätts för våld eller tvång. Med silkscreentryck av dessa fotografier, fysiska kollagefragment och färg i både akryl och olja bygger hon målningar som också relaterar till modernismens rutnätsestetik.

Bland El-Sayeghs målningar visas Alice Walters videoverk, projicerade på halvtransparenta tygdukar. Verken, skapade genom manipulation av VHS-kamerors inspelningsprocesser, delar både metod och uttryck med El-Sayeghs måleri. Walter stör kamerans elektromagnetiska överföring genom att blanda in flera ljuskällor, linser, färgfilter, intern TV-text, vetenskapsmanualer och sin egen kropp i det visuella fältet, vilket skapar en förskjutning mellan fokus och upplösning. Genom att använda VHS – ett utdaterat format – och medvetet förstöra bildkvaliteten ytterligare, knyter Walter an till El-Sayeghs intresse för bildernas föränderliga natur. Tillsammans undersöker de nedbrytning – av material, av bilder och av symboliska system i stort.

XXX KISS CROSS KILL
Mandy El-Sayegh in collaboration with Alice Walter

Kummelholmen
10 May-15 June 2025

Kummelholmen presents the first solo exhibition in Sweden by Mandy El-Sayegh. Based in London, El-Sayegh’s practice is rooted in assemblage, and executed in a wide range of media, including densely layered paintings, sculpture, and installation, as well as performance, sound, and video. Her works investigate the formation and break-down of systems of order, be they bodily, linguistic, or political

For this exhibition, El-Sayegh has invited artist Alice Walter to collaborate in a presentation which incorporates audio-visual works and a body of new, large-scale, paintings by El-Sayegh, unfolding throughout Kummelholmen’s sprawling post-industrial space. In XXX KISS CROSS KILL, both artists consider the power embedded in images, and in the technologies which create and disseminate them, using the aesthetics of the breakdown of systems of image-making, processes of collage, endless loops and altered sensory states.

El-Sayegh’s recent works – complexly layered paintings – incorporate images of violence which have been widely disseminated through digital media within her own adult life. For El-Sayegh, these images speak to the simultaneous over-visibility and lack of representation, or agency, of subjects in states of duress. Images are reproduced interminably through both formal and informal media, and yet their subjects remain powerless and often nameless. The endless reproduction of images of violence in our contemporary moment has a deadening effect; while the quality of images progressively degrades, stories are lost, forgotten, or suppressed within dominant narratives.

Alongside their distressing content, the images chosen by El-Sayegh also possess qualities of aesthetic beauty, with some resembling erotica, or even religious iconography. El-Sayegh is drawn to this tension, and to the possibilities for rewriting the codes which govern how we receive imagery – the potential for painterly abstraction to confer renewed dignity, or allow transcendence to subjects under force or coercion. El-Sayegh embeds repeated silkscreened renderings of the photographs into her densely layered canvases, which use physical collaged fragments in combination with acrylic and oil paint, in compositions that consciously evoke the gridded forms of modernist abstraction.

Among El-Sayegh’s paintings, Alice Walter’s video works can be seen projected onto translucent fabric screens. These pieces, created by manipulating the recording process of VHS cameras, share their collage-based methodology and layered compositions with El-Sayegh’s paintings. Walter intervenes in the electromagnetic transfer between capture and playback, disrupting the electronics of the camera, incorporating multiple light sources, lenses, colour gels, internal TV text/science manuals, and her own body into dispersed visual fields in order to destabilise attention, shifting between focus and dissolution. Selecting VHS, a defunct format, and intentionally further degrading the images produced, Walter shares in El-Sayegh’s interest in the mutability of images as they are repeatedly reproduced and distorted, forming a wider investigation between the two artists of breakdown—of material, of the image, and of wider symbolic systems.

Alice Walter cooperate with Mandy El Sayegh in XXX KISS CROSS KILL.                                                              

Alice Walter is an artist, writer and medium – living and working in the UK. She has a BA in Fine Art, Film and Video from Central Saint Martins, UAL and a MFA from The Ruskin School of Art, Oxford University. Her practice combines collage, VHS and mediumship. Through these disciplines, Alice creates surreal and sensory spaces that open channels for the unseen.

 
”Jag är intresserad av idén om artefakter inte som etnografiskt bevis utan som en bärbar ekologi – de rör sig, de reser, de bidrar till kulturell hybriditet snarare än kulturell homogenitet. Alla dessa element redefinierar ständigt hur vi läser historia och konsumerar nutiden.”
 
– Mandy El-Sayegh
 
 
Konstnären arbetar över olika medier för att undersöka hur sociala, kulturella och politiska ordningar formas och avkonstrueras i den samtida världen.
 
I storskaliga målningar, bordvitriner, immersiva installationer, performance och videor kollager hon olika fragment av information tillsammans och undersöker på vilket sätt mening kan uppstå från relationen mellan dessa olika källmaterial.
Hennes verk innehåller ofta tidningspapper, annonser,flygfoton, anatomi böcker och hennes fars kalligrafi, tillsammans med handmålade element och icke-traditionella material som latex, vilket låter henne röra sig mellan materiella, kroppsliga och lingvistiska ramverk.
 
El-Sayegh beskriver sin process som ’upptagen med del-helhetsrelationer’. När hon samlar olika material (eller ’delar’) till ett förverkligat konstverk (’helheten’) utövar hon en kumulativ process där betydelser uppstår.
Motiv upprepas ofta över flera verk, vilket visar hur signifikansen av information kan förändras när den placeras i nya sammanhang. Genom att betona gränserna för sitt valda medium uppmärksammar El-Sayegh de system som avgör hur information kategoriseras, begränsas och förstås. Hon skapar ’kvasiarkiv’ i sina bordvitriner, antyder associationer och referenser genom objektens placering i ett gemensamt, avgränsat utrymme.
 
I sina Net-Grid-dukar strukturerar och fördunklar övermålade nät samtidigt skräp från populärkulturen.
 
Dessa målningar refererar också till nätets primat i modernistisk konst, något som El-Sayegh fann alienerande:
 
’Jag kände att det fanns hela uppsättningar system som jag inte kände till, som en vits jag inte förstod’.
 
Som svar skapar hon ’former [som] väcker frågor om legitima och illegitima tolkningar av kultur och sammanhang’, samt de implicita maktstrukturer som avgör vem som legitimerar sådana tolkningar.
 
Begreppet kroppslighet är avgörande i El-Sayeghs arbete – hon refererar till sin kollageprocess som ’sutura’ och sina målade ytor som ’skinn’. I sina platspecifika installationer placeras tidningspapper och screentryckta texter på väggarna och golvet med lager av latex som antyder medicinska associationer eller tatuerad hud.
 
Konstnären inkluderar ofta Financial Times, vald både för dess ställning som auktoritet inom global finans och dess köttrosa ton. Kroppens metafor förankrar dessa element i ett allmänt igenkännbart register:
 
’vi har alla kroppar, oavsett vår kontext, politiska tendenser och tidsomständigheter’.
 
Men våra individuella upplevelser inom dessa kroppar formas av externa system som i sin tur påverkar hur vi tolkar El-Sayeghs verk.
 
Född i Selangor, Malaysia, bor El-Sayegh och arbetar i London, där hon tog en kandidatexamen i bildkonst från University of Westminster 2007, följt av en masterexamen i måleri från Royal College of Art 2009.
 
Hennes första soloinstallation, den speciellt kommissionerade Cite Your Sources, hölls på Londons Chisenhale Gallery 2019.
 
Hennes verk har också visats på utställningar på UTA Artist Space, Los Angeles, USA (2022); Busan Biennale, Busan, Sydkorea (2020); Sursock Museum, Beirut, Libanon (2019); Sculpture Center, Long Island City, USA (2019); The Mistake Room, Guadalajara, Mexiko (2018); Instituto de Visión, Bogotá, Colombia (2018); Sifang Art Museum, Nanjing, Kina (2017); och New York Art Book Fair på MoMA PS1, Queens, USA (2016), bland andra.
 
Hon var nominerad till Max Mara Art Prize for Women i samarbete med Whitechapel Gallery, London 2017. År 2022 ingick hennes verk i British Art Show, den största turnerande utställningen av samtidskonst i Storbritannien, följt av hennes medverkan i Biennale Matter of Art, Prag.
 
Hon deltog också i performancefestivalen MOVE 2022:
Culture club – Corps collectifs på Centre Pompidou och presenterade sitt verk En Masse i samarbete med koreografen Alethia Antonia och tonsättaren Lily Oakes.
 
Två verk av konstnären, Net-Grid (my dad knows nothing) (2020) och Floor (aka ’Figured Ground’) (2020), förvärvades av Tate för deras permanenta samling 2022 med medel från Simon Nixon och familjen.”

Torbjörn Johansson, Kummelholmen

“I’m interested in the idea of artefacts not as ethnographic evidence but as a portable ecology – they move, they travel, they contribute to cultural hybridity rather than cultural homogeneity. All of these elements continuously redefine how we read history and consume the present.”
– Mandy El-Sayegh

El-Sayegh works across various media to investigate how social, cultural, and political structures are formed and deconstructed in the contemporary world.

Through large-scale paintings, table vitrines, immersive installations, performances, and video works, she collages fragments of information to examine how meaning can emerge through the relationship between disparate sources.

Her works often include newspaper clippings, advertisements, aerial imagery, anatomical illustrations, and her father’s calligraphy, combined with hand-painted elements and unconventional materials such as latex, allowing her to move between material, bodily, and linguistic frameworks.

El-Sayegh describes her process as being “concerned with part-to-whole relations.” As she assembles different materials (or “parts”) into a realised artwork (the “whole”), she enacts a cumulative process where meaning arises.
Motifs are frequently repeated across works, showing how the significance of information shifts depending on its context. By highlighting the limits of her chosen medium, El-Sayegh draws attention to the systems that categorise, constrain, and shape our understanding of information.

Her table vitrines become “quasi-archives,” where objects placed in a shared, confined space imply associations and references.

In her Net-Gridcanvases, painted grids both structure and obscure cultural debris. These paintings also refer to the primacy of the grid in modernist art, something El-Sayegh found alienating:

“I felt there were entire systems I didn’t know—like a joke I didn’t get.”

In response, she creates “forms [that] ask questions about legitimate and illegitimate readings of culture and context,” as well as the power structures that determine who legitimises such readings.

The concept of embodiment is central to El-Sayegh’s work—she refers to her collage process as “suture” and her painted surfaces as “skin.” In her site-specific installations, newspapers and screen-printed texts are layered onto walls and floors, coated with latex in ways that evoke medical or dermal associations.

She often incorporates the Financial Times, chosen for both its status as an authority on global finance and its fleshy pink tone. The metaphor of the body grounds these materials in a universally recognisable register:

“We all have bodies, regardless of our context, political tendencies, or time period.”

But our individual experiences of these bodies are shaped by external systems, which in turn influence how we interpret El-Sayegh’s work.

Born in Selangor, Malaysia, El-Sayegh lives and works in London. She received her BA in Fine Art from the University of Westminster in 2007, followed by an MA in Painting from the Royal College of Art in 2009.

Her first major solo installation, the specially commissioned Cite Your Sources, was held at Chisenhale Gallery, London, in 2019.

Her work has also been featured in exhibitions at UTA Artist Space, Los Angeles, USA (2022); Busan Biennale, Busan, South Korea (2020); Sursock Museum, Beirut, Lebanon (2019); SculptureCenter, Long Island City, USA (2019); The Mistake Room, Guadalajara, Mexico (2018); Instituto de Visión, Bogotá, Colombia (2018); Sifang Art Museum, Nanjing, China (2017); and the New York Art Book Fair at MoMA PS1, Queens, USA (2016), among others.

She was nominated for the Max Mara Art Prize for Women in collaboration with Whitechapel Gallery, London, in 2017. In 2022, her work was included in the British Art Show, the UK’s largest touring exhibition of contemporary art, followed by her participation in the Matter of Art Biennale in Prague.

She also took part in the performance festival MOVE 2022: Culture Club – Corps collectifs at Centre Pompidou, where she presented her work En Masse in collaboration with choreographer Alethia Antonia and composer Lily Oakes.

Two of the artist’s works—Net-Grid (my dad knows nothing)(2020) and Floor (aka “Figured Ground”)(2020)—were acquired by Tate in 2022 for their permanent collection with funds from Simon Nixon and family.